PO: Klokt av medierna att inte namnpublicera radioprofilen

Medievärlden oktober 2011

Det pågår en intressant pressetisk diskussion med anledning av att en radioprofil dömts till åtta månaders fängelse för sexuellt övergrepp mot barn. Frågan är:

Varför inte publicera hans namn? Han är ju dömd, kan anses vara en offentlig person genom sitt arbete och brottet är allvarligt.

Enligt min mening är inte en dom ett självklart motiv för en namnpublicering. Det är inte skuld som ska avgöra om en människa ska exponeras utan allmänintresset.

Detta intresse är ett svårfångat begrepp. Ett försök till definition är att allmänintresset är det som medborgaren i ett öppet och demokratiskt samhälle har rätt att ta del av.

När det gäller sexuella brott är själva företeelsen av stort allmänintresse. Det är viktigt att skildra och diskutera såväl generella mekanismer som kan leda till brott, som omständigheterna i enskilda fall. Däremot är namnet på förövaren i det enskilda fallet oftast av mycket lägre allmänintresse. Det av minst två skäl.

Det ena skälet är att vad som inträffat vid ett övergrepp påverkar en relativt liten krets av direkt inblandade och deras närmaste. En större krets, allmänheten, må vara nyfiken på detaljer, men är i egentlig mening inte berörd och har därmed inget oavvisligt behov av att få sådan information.

Till det kommer att en namngivning när det gäller så integritetskänsliga frågor som våldtäkt och andra sexuella övergrepp går ut över fler än den utpekade gärningsmannen. Blir namnet känt kan skadan bli mycket allvarlig för en rad oskyldiga personer, som gärningsmannens familj och i värsta fall offret och dess närstående.

Det finns naturligtvis undantag. Hagamannen är ett känt exempel. När han greps och bands vid brotten via DNA publicerades hans namn. Såväl han som hans familj anmälde var för sig Expressen till PO. Pressens Opinionsnämnd valde att fria publiceringarna av Hagamannens identitet, trots att han vid tillfället inte var dömd. Skälet var att allmänintresset var stort med anledning av den omfattande brottslighet han misstänktes för. Däremot fälldes tidningen för att ha lämnat utpekande uppgifter som ökade publicitetsskadan för hans familj.

Den nu aktuella saken kompliceras av radioprofilens offentliga ställning. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det finns olika grader av offentlig ställning. Högt upp på skalan finns till exempel ledande politiker, vars roll bygger på att de begärt allmänhetens förtroende i ett val. Eller ledande tjänstemän vars yrkesutövning kan påverka många människor.

Betydligt längre ned på skalan kommer roller som artist eller programledare.

I diskussionen har publiciteten kring Ola Lindholm lyfts fram. Om han kunde exponeras vid blotta misstanken om ett ringa narkotikabrott, varför då inte radioprofilen för ett brott som givit ett avsevärt strängare straff?

En betydande skillnad är att det Ola Lindholm misstänktes för inte är av samma integritetskänsliga natur. Dessutom fanns inget offer, utom Lindholm själv. Jag vill emellertid understryka att jag anser att den första publiceringen som Expressen gjorde runt Lindholm är pressetiskt tvivelaktig, eftersom det vid den tidpunkten inte fanns något färdiganalyserat prov. Att då slå fast att han ”tagits för knark” var att gå mycket långt.

Jag anser att de svenska medierna agerat klokt som inte namngivit radioprofilen och vill till sist påminna om hur Eskilstuna-Kurirens tidigare chefredaktör Hans Schöier en gång sammanfattade hela pressetiken i två meningar:

”Det ska vara sant. Och tänk på att det handlar om människor.”

Ola Sigvardsson

Allmänhetens Pressombudsman, PO

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-torsd kl 09.00-17.00. Fredag kl 09.00-15.00. Lunchstängt 12.00-13.00. Dag före röd dag kl 09.00-12.00.


Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson