Bra beslut av Yttrandefrihetskommittén

Medievärlden den 24 augusti 2012

Att yttrande- och tryckfrihet alltid hotas har illustrerats tydligt den senaste tiden. Pussy Riot i Ryssland och Doles försök att tysta filmen Bananas skapare Fredrik Gertten (vars filmer nyligen visats i SVT) stämmer till eftertanke.

Men det är inte bara i bananrepubliker eller stormakter som Ryssland och USA som friheten hotas. Så även i Sverige. Därför är det desto viktigare att två lagförslag som skulle kunnat begränsa tryckfriheten i Sverige verkar ha hamnat långt ned i byrålådan.

Förslaget om att införa en lag mot grov integritetskränkning avvisas nu av Yttrandefrihetskommittén. Det andra hotet, som åtminstone tillfälligtvis undanröjts, gäller kriminaliserandet av fotoögonblicket när det kan bedömas som integritetskränkande.

Problemet med att skrota dessa två förslag är att det ligger något i dem. På något sätt finns det ofta goda, välmenta skäl att begränsa yttrande- och tryckfrihet.

Vem vill att någon ska behöva tåla en grov integritetskränkning? Vem vill att ungdomar smygfotograferar varandra i duschen och lägger bilderna på nätet? Vem vill att pressfotografer ska jaga kändisar ända in i deras mest privata vrår?

Svaret är enkelt:

Det vill egentligen ingen. Ingen ansvarig i den svenska mediebranschen.

Problemen kring integritet är förvisso en realitet. Men det är problem som nästan enbart finns utanför det område som omfattas av tryckfrihetslagstiftningen. Det handlar om nätpubliceringar utan ansvarig utgivare.

Lagar på de här två områdena skulle säkert ha sin udd mot de reella problemen, men samtidigt sätta trängre ramar för en mediebransch som i huvudsak sköter sig.

Att lagen om grov integritetskränkning avvisas med hänvisning till ett väl fungerande etiskt system är, ur mitt perspektiv, naturligtvis särskilt glädjande.

Att systemet med PO och Pressens Opinionsnämnd är så starkt har säkert en rad förklaringar. Jag ser i första hand tre:

Pressens opinionsnämnd består inte enbart av representanter för branschen (som det är i många andra länder), utan även av representanter för allmänheten. Arbetet leds av några av Sveriges mest erfarna domare. Branschrepresentanterna är i minoritet, något som ger nämndens beslut extra trovärdighet.

Den andra betydelsefulla faktorn är att tidningarna inte är direktanslutna, utan att det sker via branschens huvudorganisationer, Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Därmed har den granskande strukturen en viss distans till de enskilda tidningar som granskas.

Till detta kommer att systemet har ett starkt stöd bland journalister och utgivare. Det är till exempel ytterst sällan en utgivare vägrar att publicera en fällning. Att det gnisslas tänder ibland är naturligt, men av respekt för systemet publiceras även utslag utgivarna finner tveksamma eller felaktiga.

Att detta är glädjande får inte skymma det faktum att systemet behöver utvecklas. Ett modernt tidningshus arbetar med alla plattformar som finns, inte bara tidning och den egna hemsidan.

Det etiska systemet måste följa med i den utvecklingen. Därför välkomnar jag tanken att låta PO/PON utvecklas till en Medieombudsman och Medienämnd med hela fältet som arbetsområde.

Ola Sigvardsson

Allmänhetens Pressombudsman, PO

Besöksadress Kungsgatan 62, Stockholm Postadress Box 223 10, 104 22 STOCKHOLM E-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Telefon 08-692 46 20 Telefontid Mån-torsd kl 09.00-17.00. Fredag kl 09.00-15.00. Lunchstängt 12.00-13.00. Dag före röd dag kl 09.00-12.00.


Ansvarig utgivare Ola Sigvardsson